Stina ringde i morse. Hon har en så vacker katt. Den är vit och långhårig och heter Klara. Häromdagen skulle Stina städa uthuset och katten Klara hade som vanligt följt med Stina för de håller ihop i vått och torrt.

Plötsligt satte sig Klara att fokusera på en sopsäck full med pärmar och lika plötsligt dök hon ner i säcken. Stina förstod att det nog var en mus i säcken och ville hjälpa Klara att hitta den så hon började tömma säcken. Katten satt envist kvar tills säcken var halvfull. Då hoppade hon ut och for som ett torrt skinn mellan alla saker på golvet och pälsen blev full med damm.

Strax därefter såg Stina hur katten lekte med musen utanför uthuset. Musen var i högsta grad levande men låg blixtstilla i snön och försökte göra sig osynlig trots att katten kastade iväg den åt olika håll. Stina klarade inte av att se på hur musen långsamt och plågsamt miste livet så hon kände att hon var tvungen att rädda den. Det var dessutom kallt ute! Hon hade gått fram till den paralyserade musen och tagit den i nackskinnet som en kattmamma gör med sin kattunge. Sedan slängde hon den i en vid båge under den stora granen där Klara inte kunde ta sig in. Där frös den förmodligen ihjäl om den inte sprang in i förrådet igen för att gömma sig i en annan säck. Sånt` är livet!

Akka