Här kommer en inbjudan till en sommarkonsert här på Rävudden. Jag är så lycklig för att Ann-Marie Fröier kommer hit och berättar minnen och spelar på vår flygel. Den ser ut som en kråka men är ett trevligt instrument. Jag tror aldrig att jag träffat någon som spelar så magiskt vackert Chopin och så lekfullt Mozart som Ann-Marie gör. Missa inte henne! Ögonblicket kommer aldrig tillbaka!

SVT sände, 2012, en dokumentärfilm om henne med namnet ”Mozart och Mums-mums”. Där berättade Ann-Marie att hon brukar betala in så mycket skatt hon bara kan som ett sätt att spara pengar till att då och då hyra Konserthuset i Stockholm för att ge konserter.

Missade du dokumentärfilmen ”Mozart och Mums-Mums” på TV våren 2012 så kan du gå in på You Tube och se henne spela en sats ut Mozarts 13:e pianokonsert.
Sök på: Ann Mari Fröier Mozart K 333 så kommer du rätt.

När?        Lördagen den 20 juli klockan 18.00
Var?        Hemma hos oss på Rävudden
Hur?        Ta gärna med dig en kudde att sitta på. Vi får sitta på de  stolar och platser som finns.
Middag:    Den som vill stanna kvar efteråt för att äta och umgås får ta med mat och dryck att sätta på matbordet. Vi bidrar med svampstuvning, bröd, sallad och kaffe.
Kostnad:    100 kronor per person. Pengarna går till Ann-Marie.

O.S.A.    Vi vill veta om du kommer senast den 1 juli.
Telefon:    Tel: 0570-530 33 eller Mobil: 0730-51 44 55
E-post:    akka@musikhalsan.se

Ann-Marie är 87 år och en mycket karismatisk person. Hon ser fram emot att komma hit och det känns fantastiskt roligt att få besök av henne. Missa det inte!

Efter att ha sett filmen ”Mozart och Mums-Mums” så fanns Ann-Marie ofta i mina tankar. Kanske för att hon påminner en del om min mamma. Tiden  gick, men vid ett besök i Stockholm i februari nu i år , så kom hon in på T-banan och satte sig snett emot mig. Jag kunde inte tro mina ögon. Under några sekunder kunde jag inte placera henne i minnet fast jag fick en känsla av att jag kände henne väl. Sedan trillade poletten ner och vi började prata. Det blev ett möte som sa ”klick” och när hon skulle gå av så hade vi inte pratat färdigt utan hon följde med en bit till. Vi steg sedan av vid en annan station och satt ute i vinterkylan på en soffa och pratade som vi aldrig hade gjort annat.
Vårt möte är resultatet att hon nu kommer hit och det är verkligen en stor glädje för oss.
Välkommen hälsar Akka och Ove!

Jag hörde på Stina att hon skulle prata om sina gröna drinkar igen. Det var den där fokuserade rösten som gjorde det. Hon har på något vis blivit besatt. Nu berättade hon att hon hade blivit matförgiftad av att äta en Pizza Marinara, och blev så sjuk att hon av och till kände sig döende under ett dygn. Hon hade suttit på toaletten hela natten med hinken i knät.

Mitt i allt elände fick hon även en väldigt positiv upplevelse.Det som gett henne den glädjen var det som hamnade i hinken … uppkastningarna!!! De gav ingen syrlig otäck känsla i varken näsa eller hals. Det var neutralt. Allt var i stort sett luktfritt! Hinken fylldes av ljus och fin och lite rosafärgad vätska. Färgen kom sig nog av den lilla rödbetan som mixats ner i den i övrigt helt gröna drinken som dracks före besöket på byns Pizzeria.

Stinas förvåning var stor men kopplade genast ihop det med sin nya basiska kropp som hon fått av att dricka dessa klorofylldfyllda drinkar varje dag sedan i juni. De består av ätbart gräs och gröna grönsaker av alla de slag.

Inte nog med att makens svarta hår är på väg tillbaka utan man behöver inte längre vara rädd för att kasta upp eller vomera, som det så fint heter om man inte vill nämna ordet kräkas.

Listan med fördelar av att dricka gröna drinkar växer och Stina har lovat att, vid tillfälle, återkomma med en lista på allt gott som klorofyllet gör i kroppen. Det ser jag fram emot.

Stina kom på att hon nu har ett nytt råd till människor med migrän och som brukar behöva ha en hink i närheten … fast det är klart … de blir nog av med sin migrän om de dricker gröna drinkar och då får de inte uppleva denna fantastiska känsla att kasta upp vänligt maginnehåll..

Akka

Det är som ett underverk! Två månader med dagliga mixade drinkar av bladgrönt och frukt har gjort susen med min kropp. Jag är piggare, friskare och mindre trött. En dag då jag såg mig i spegeln så upptäckte jag att min naturliga hårfärg börjat komma tillbaka. Den gråa färgen har börjat ge vika för den rågblonda som jag hade förr..

Min sångröst försvann för ca 10 år sedan efter en skada på stämbanden. Nu, efter två månader med dagliga gröna drinkar har jag börjat sjunga igen. Sjukdomen håller på att ge vika. Det känns fantastiskt och öppnar möjligheter som jag verkligen gläds åt.

Boken som väckte min nyfikenhet om bra hälsa heter: ”Grönt för livet” (Inspiration till ett friskare liv med gröna smoothies) av Victoria Boutenko ISBN 978-91-979-9261-9

Jag återkommer med mer text, men ville ändå skriva lite så att den som vill kan passa på att prova när det växer så mycket ätbart grönt i skogen, på ängarna och i trädgården. Allt som inte är giftigt är ätbart! De frukter som jag hitintills tyckt mest om att blanda med det gröna är banan och vattenmelon. Lycka till så länge!
/Akka

Stina ringde. Hon har börjat motionera sittandes i en gungstol som hon fått av sin man Sten. Nu tycker Sten att hon sitter i den onödigt mycket, men Stina tycker att det är väl använd tid. Hon håller på att klura ut på vilket sätt den kan vara till nytta för hennes kropp.

Stina tycker att det är tråkigt att göra situps. Nu gungar hon igång gungstolen med magen och det är roligare. På det viset upptäckte hon att även halsmusklerna spänns och slappnar av vid gungandet. Bra skönhetskur, sa Stina. Sedan sa hon att den här motionen även hade satt sprätt på magen eftersom tarmarna får massage på kuppen. Det har hon naturligtvis rätt i! Jag frågade om hon inte trodde att det kunde stärka immunförsvaret också eftersom lymfan börjar cirkulera. Det skulle hon fundera på.

Jag har en egen gungstol istället för en bekväm fåtölj hos mig. När jag gungar så håller jag då och då armarna ovanför huvudet och knäpper händerna med handflatorna ihop och pekfingrarna raka mot varandra på äkta Yoga vis. Det förstärker rörelsen i magen och tränar även bröstmusklerna.

Tänk så rogivande att vaggande ta sig igenom alla otäckheter i nyhetssändningarna. Då kan man inte kallas för soffliggare längre.

Akka

Detta är verkligen en mirakelsoppa för viktminskning.
Min förbränningssoppa står och puttrar på spisen. Soppan innehåller negativ kalorimat vilket betyder att det går åt fler kalorier för kroppen att göra sig av med maten än vad maten innehåller i sig själv. Jag undrar lite om det finns risk för att man försvinner helt till slut. Stina ringde i morse och var alldeles förtvivlad över att vågen envisades med att tala om att hon väger mer än vad som är bra för hennes hälsa. Jag är inte heller precis trådsmal, tvärtom skulle man kunna säga. Vi bestämde att vi skulle hjälpas åt med att gå ner några kg. Jag gav henne receptet på denna underbara mirakelsoppa som ni får recept på här.

Ingredienser till soppan bestående av negativ kalorimat
1 stor finhackad purjolök
1 medelstort blomkålshuvud delas i små buketter
125 g spenat (eller så mycket du vill ha)
6 hackade selleristjälkar
2-3 stora grovrivna morötter
1-2 vardera krossade spiskumminfrön och korianderfrön (valfritt)
täck grönsakerna med vatten eller buljong (helst egenhändigt kokt på kyckling)
1 burk konserverade hela tomater (eller fler om du vill) och gärna tomatpure
saften av ½ citron
en liten näve grovhackad persilja
2 krossade vitlöksklyftor (valfritt)
¼ -½ tsk cayennepeppar (ökar förbränningen radikalt om man törs ta i)
Jag stoppade ner ca 400 g köttfärs i min soppa. Man kan ta kyckling om man vill. Det blir gott med köttsmaken.
Jag blandar ner mycket kryddor och örter för att det ska bli nyttigt och gott.
Örter är medicinsk mat som stärker immunförsvaret.

Lägg allt i en gryta och täck med vatten/buljong. Koka upp och låt sedan koka sakta/sjuda i 45 minuter. Stäng därefter av plattan men låt soppan stå kvar och gotta till sig så att alla smakämnen utvecklas.

Tankar jag får av dofterna från mirakelsoppan

1. För det första kan jag ta en skål med soppa närhelst jag vill utan dåligt samvete. Det är ju inte roligt att vara sugen även om man inte är hungrig.
2. Jag ska ta en skål soppa som förrätt till vid alla måltider.
3. Vi frukost äter jag soppan sist. Först en skål med fruktsallad. Sedan en skål med mättande soppa. Då står man sig ett tag.
4. När jag åker någonstans kan jag ha några plommon och aprikoser i en påse. Det underlättar att det finns något tillåtet att knapra på då suget kommer
5. Jag kan byta ut ingredienserna i soppan till andra negativa kalorimats-produkter nästa gång jag kokar soppa. Det kan bli spännande och se hur man kan variera sig. Nu är det läge att testa nya kryddor och då är det roligt att besöka någon exotisk affär för de kan verkligen erbjuda annat än vad jag brukar köpa.

Googla
Vill du ha tips om fettförbrännande mat (= negativ kaloriföda) så är det bara att Googla för du vill väl äta annat än soppa också kantänka.Du får gärna kontakt mig om du vill. Vi som är överviktiga har ofta mycket stora kunskaper om viktminskning och dess fallgropar även om det inte syn på oss.

Några förslag på negativ kalorimat
lax, makrill, sej, räkor, keso, magra hårdostar, aubergine, broccoli, brysselkål, endiv, fänkål, gröna bönor, lök, rödbetor, sparris, svamp, tomater, vitkål, apelsin, ananas, aprikoser, bananergrapefrukt, hallon, mango, melon, plommon, päron, vinbär, äpplen, cashewnötter, hasselnötter, jordnötter, pumpafrön, solrosfrön, valnötter, ägg, sojaprodukter, fläsk, lamm, nöt, vilt

Lycka till!
/Akka ……….Mobil: 0730-514455

Stina ringde i morse. Hon har en så vacker katt. Den är vit och långhårig och heter Klara. Häromdagen skulle Stina städa uthuset och katten Klara hade som vanligt följt med Stina för de håller ihop i vått och torrt.

Plötsligt satte sig Klara att fokusera på en sopsäck full med pärmar och lika plötsligt dök hon ner i säcken. Stina förstod att det nog var en mus i säcken och ville hjälpa Klara att hitta den så hon började tömma säcken. Katten satt envist kvar tills säcken var halvfull. Då hoppade hon ut och for som ett torrt skinn mellan alla saker på golvet och pälsen blev full med damm.

Strax därefter såg Stina hur katten lekte med musen utanför uthuset. Musen var i högsta grad levande men låg blixtstilla i snön och försökte göra sig osynlig trots att katten kastade iväg den åt olika håll. Stina klarade inte av att se på hur musen långsamt och plågsamt miste livet så hon kände att hon var tvungen att rädda den. Det var dessutom kallt ute! Hon hade gått fram till den paralyserade musen och tagit den i nackskinnet som en kattmamma gör med sin kattunge. Sedan slängde hon den i en vid båge under den stora granen där Klara inte kunde ta sig in. Där frös den förmodligen ihjäl om den inte sprang in i förrådet igen för att gömma sig i en annan säck. Sånt` är livet!

Akka

Mina älskade örhängen

Jag skulle till FiskSPA och tog på mig ett par av mina finaste och mest glittriga örhängen för att tjusa fiskarna. Efter besöket fick jag syn på min egen spegelbild och såg till min fasa att det högra örhänget var borta. Hade det ramlat ner i akvariet? Jag letade både hos fiskarna och hemma, men icke!

Jag hängde upp det ensamma örhänget i samlingen

Jag stod och tittade mig i spegeln och sörjde att det bara satt ett örhänge i vänster öra. Nu tog jag av mig det och hängde upp det på mitt väggnät tillsammans med alla andra örhängen. Tittade på det och suckade djupt.

Dags för tandborsten och en överraskning

Så småningom var det dags för tandborstning och då hamnade jag framför badrumsspegeln. Till min stora förvåning satt nu åter örhänget i mitt vänstra öra. Jag visste att jag tagit ur det och hängt upp det, men jag vände mig om för att se eftersom jag började tvivla på mig själv, men det hängde kvar på nätet. Så vem var det som hade skojat med mig? En ängel, ett spöke eller kanske hustomten som hittat på liknande hyss tidigare.

Akka

 

 

Stens vansinnigheter

Stina ringde … hon och hennes man Sten hade suttit och tittat på hockey i TV. Plötsligt hade Sten fått en idé och Stina hade tänkt: ”Nu kommer en ny vansinnighet”. Det hörde hon då han började tala med det där speciella tonfallet som han ibland fick.

Själv hade hon varit djupt försjunken i egna tankar då hon satt med sin stickning. Stens associationsbanor hade förmodligen aktiverats i takt med att Stinas fingrar fladdrade fram i fint samarbete med strumpstickor och garn. Han såg nog för sin inre syn hur en ishockeyspelares fötter flög fram över isen med stor skicklighet och till synes nästan viktlöst. Det var i alla fall vad Stina trodde för plötsligt hade han sagt: ”Vi ska skicka sockor till hela det gamla kanadensiska ishockeylaget. Det tror jag de skulle uppskatta”.

Vem är ”vi”?

Stina hade undrat om det var hon ensam som skulle sticka alla sockor eller om även Sten skulle delta. Det fick hon inget direkt svar på. Hon visste nämligen att då någon i en familj säger att ”vi” ska göra något som måste göras så innebär det oftast att den som inte uttalat ordet ”vi” är den som får utföra det som ska göras. Om jag till exempel säger till min Ove att det är stopp i avloppet och att ”vi” måste rensa det så betyder det att det är han som får äran att utföra den otäcka rengöringen. Vill han att ”vi” ska tvätta hans jeans så är det jag som får äran att tvätta dem.

Själva idén

Stina säger att hon ibland kan bli trött långt ner i magen när Sten presenterar en ny idé, men hon ger honom dock alltid en chans att berätta om den. Vem vet … det kanske någon gång kan komma en intressant och genomförbar tanke som kan bidra till att förändra världen.

Sten berättade för Stina att det kanadensiska ishockeylaget, på 70-talet, hade skridskor tillverkade av känguruskinn. Dessa var så välgjorda så att det sas att användarna inte behövde ha några strumpor i dem. Nu funderade Sten på att dessa skridskor nog blev så personliga och älskade av sina ägare att många gamla spelare säkert hade sina skridskor kvar. Sten sa: ”Vid det här laget borde skridskorna blivit så nötta att skinnet på insidan av dem blivit tunnare. Då kanske de får plats med ett par sockor i dem”. Det var därför som ”vi” skulle sticka sockor så att de gamla fossingarna höll sig varma.

Stina hade med stor förvåning lyssnat på Stens utläggning och insett att det nog var dags att lära Sten att sticka själv. Skulle han inte gå med på det så blir det nämligen inga strumpor till de stackars kanadensiska fötterna.

/Akka

Stinas matvånda

Stina ringde nyss. Hon ringer väldigt ofta och pratar om vardagens alla turer. Tänk om jag inte hade henne. Då hade jag haft färre tankar om många saker i livet. Nu berättade hon att hon hade varit på en nyårsfest hos vegetarianer och där alla gäster skulle bidra med något till matbordet. Detta hade gett Stina lite bekymmer.

Leka TV-kock

Det kan vara svårt med vegetarianer, sa Stina. De vill naturligtvis äta lika god mat som vi köttätare så jag fick lägga min panna i djupa veck och fundera på om jag överhuvudtaget kunde laga något av grönsaker. Det kändes som om det stod still i huvudet, sa hon. Så berättade hon att hon hade kommit att tänka på de där TV-programmen där det kommer en kock och bara ”snor ihop” något som finns på hyllorna hemma hos någon kändis och sedan … som ett trolleri står en festmiddag på bordet. Det brukar se så enkelt ut. Den taktiken skulle hon prova!

Koka soppa på en spik

I en kruka på köksbänken hittade Stina den sista löken som fanns kvar efter det stora julinköpet. I kylskåpet fanns några paprikor som alla matlagande julgäster hade missat och minsann om där inte fanns två paket med champinjoner också. Stina brynte allt och lade grönsakerna i lager på lager i en ugnsform. Sedan täckte hon allt med djupfrysta ärtor vilket hon ångrade när hon såg resultatet, men gjort var gjort. Ärtorna hade också glömts bort trots att hela familjen älskar ärtor. Det hade kanske varit för mycket att välja på.

En glad äkta man

Stinas man Stig brukar säga att då de haft gäster finns det ofta så mycket saker i kylskåpet att han inte hittar någonting att äta och somliga dagar tvingas han därför att svälta . Det är de dagar då Stina är på vift. På sistone har hon underlätta mathållningen för Stig genom att lägga ett korvpaket på andra hyllan längst fram…. i ögonhöjd så att han kan se det. Hon vill att han ska vara mätt och belåten då hon kommer hem. Stina vill ha en glad man så hon brukar fundera ut saker som gör honom glad. Korv är en sådan sak.

Tzatziki kan vara bra att ha

Nu skulle Stina göra en sås för att gömma ärtorna och hittade en bortglömd färdigriven Parmesanost i skafferiet Den tömde hon ner i en kastrull tillsammans med grädde och rev även ner den sista ostskalken av julens Cheddarost. Nu hade hon blivit så modig att hon hällde i en rejäl dos av Tzatziki också. Den ville hon bli av med eftersom hon gjort en alldeles för stor sats till jul och fått äta av den till nästan allting för att den skulle gå åt innan den blev för gammal. Hon hade till och med brett Tzatziki på smörgåsen till frukost (för den nyttiga vitlökens skull). Till slut åkte så maträtten in i ugnen för att bli vackert gyllenbrun. Sedan bar det av till festen med maten inlindad i tidningar och därtill insvept i en filt för att hålla värmen.

Slutet gott – allting gott

Festdeltagarna hade blivit lyriska över Stinas gratäng. Stina sa: ”Man kan ju inte slänga mat så det var en bra lösning att leka TV-kock.” Jag minns orden som ofta sas vid matbordet under min barndom: ”Tänk på barnen i Biafra”. Då var man tvungen att äta upp allt utan att klaga. Inte undra på att man är lite tjock.

 

 

 Julen pågår just nu

Jag har fått en del samtal inför julhelgen. Det har fått mig att funderar över ett och annat. Av dem som ringt har det mest varit kvinnor. De har varit oroliga för att inte räcka till för allt som ska göras och för att tillfredsställda allas behov under julen. En del känner sig ensamma i planeringen och skulle vilja ha mer stöd av de övriga i familjen.

Stämmer verkligheten med våra drömmar?

Av de berättelser jag fått ta del av i år så hör jag att många kvinnor verkar fungera som tjänstefolk hemma hos sig själva. Hur kan det komma sig att vi kvinnor så lätt tar på oss den rollen? Vad händer om vi skulle vilja ha förändringar? Vågar vi det? Vad är det som kan hända?

Jag hör någon säga: ”Om inte jag skulle organisera julen så skulle det inte bli någon jul”.  Nähej ….och… innebär det att du ”gör” julen för någon annans skull? Vi kvinnor  har en tendens att göra saker som vi tror att de andra vill ha istället för att ta reda på vad de verkligen vill ha.

Det gör att arbetet med att ”göra” jul lätt blir överarbetat. Resultatet blir  att vi blir trötta och irriterade för att vi får för lite hjälp och att det vi gjort inte uppskattas i den bemärkelse som vi skulle ha önskat.

Besvikelse beror oftast på att vi har en uppfattning om hur det ska vara trots att verkligen ser lite annorlunda ut än vad den gör i våra föreställningar.

Vara sann mot sig själv

Det här är ett uttryck som jag kommer att återkomma till då och då. När vi tar ett beslut så kan det vara klokt att känna efter hur kroppen reagerar på beslutet. Känns det bra så är det förmodligen förankrat inom dig så att du kommer att vara glad för det beslut du tagit.

De gånger du tar beslut som känns besvärande på något vis kommer förmodligen att vålla dig bekymmer. Då är du inte sann mot dig själv. Glöm dock inte att du väldigt ofta kan ”ombestämma dig” som Emil i Lönneberga sa en gång.

/Akka