Julen pågår just nu
Jag har fått en del samtal inför julhelgen. Det har fått mig att funderar över ett och annat. Av dem som ringt har det mest varit kvinnor. De har varit oroliga för att inte räcka till för allt som ska göras och för att tillfredsställda allas behov under julen. En del känner sig ensamma i planeringen och skulle vilja ha mer stöd av de övriga i familjen.
Stämmer verkligheten med våra drömmar?
Av de berättelser jag fått ta del av i år så hör jag att många kvinnor verkar fungera som tjänstefolk hemma hos sig själva. Hur kan det komma sig att vi kvinnor så lätt tar på oss den rollen? Vad händer om vi skulle vilja ha förändringar? Vågar vi det? Vad är det som kan hända?
Jag hör någon säga: ”Om inte jag skulle organisera julen så skulle det inte bli någon jul”. Nähej ….och… innebär det att du ”gör” julen för någon annans skull? Vi kvinnor har en tendens att göra saker som vi tror att de andra vill ha istället för att ta reda på vad de verkligen vill ha.
Det gör att arbetet med att ”göra” jul lätt blir överarbetat. Resultatet blir att vi blir trötta och irriterade för att vi får för lite hjälp och att det vi gjort inte uppskattas i den bemärkelse som vi skulle ha önskat.
Besvikelse beror oftast på att vi har en uppfattning om hur det ska vara trots att verkligen ser lite annorlunda ut än vad den gör i våra föreställningar.
Vara sann mot sig själv
Det här är ett uttryck som jag kommer att återkomma till då och då. När vi tar ett beslut så kan det vara klokt att känna efter hur kroppen reagerar på beslutet. Känns det bra så är det förmodligen förankrat inom dig så att du kommer att vara glad för det beslut du tagit.
De gånger du tar beslut som känns besvärande på något vis kommer förmodligen att vålla dig bekymmer. Då är du inte sann mot dig själv. Glöm dock inte att du väldigt ofta kan ”ombestämma dig” som Emil i Lönneberga sa en gång.
/Akka