Stens vansinnigheter

Stina ringde … hon och hennes man Sten hade suttit och tittat på hockey i TV. Plötsligt hade Sten fått en idé och Stina hade tänkt: ”Nu kommer en ny vansinnighet”. Det hörde hon då han började tala med det där speciella tonfallet som han ibland fick.

Själv hade hon varit djupt försjunken i egna tankar då hon satt med sin stickning. Stens associationsbanor hade förmodligen aktiverats i takt med att Stinas fingrar fladdrade fram i fint samarbete med strumpstickor och garn. Han såg nog för sin inre syn hur en ishockeyspelares fötter flög fram över isen med stor skicklighet och till synes nästan viktlöst. Det var i alla fall vad Stina trodde för plötsligt hade han sagt: ”Vi ska skicka sockor till hela det gamla kanadensiska ishockeylaget. Det tror jag de skulle uppskatta”.

Vem är ”vi”?

Stina hade undrat om det var hon ensam som skulle sticka alla sockor eller om även Sten skulle delta. Det fick hon inget direkt svar på. Hon visste nämligen att då någon i en familj säger att ”vi” ska göra något som måste göras så innebär det oftast att den som inte uttalat ordet ”vi” är den som får utföra det som ska göras. Om jag till exempel säger till min Ove att det är stopp i avloppet och att ”vi” måste rensa det så betyder det att det är han som får äran att utföra den otäcka rengöringen. Vill han att ”vi” ska tvätta hans jeans så är det jag som får äran att tvätta dem.

Själva idén

Stina säger att hon ibland kan bli trött långt ner i magen när Sten presenterar en ny idé, men hon ger honom dock alltid en chans att berätta om den. Vem vet … det kanske någon gång kan komma en intressant och genomförbar tanke som kan bidra till att förändra världen.

Sten berättade för Stina att det kanadensiska ishockeylaget, på 70-talet, hade skridskor tillverkade av känguruskinn. Dessa var så välgjorda så att det sas att användarna inte behövde ha några strumpor i dem. Nu funderade Sten på att dessa skridskor nog blev så personliga och älskade av sina ägare att många gamla spelare säkert hade sina skridskor kvar. Sten sa: ”Vid det här laget borde skridskorna blivit så nötta att skinnet på insidan av dem blivit tunnare. Då kanske de får plats med ett par sockor i dem”. Det var därför som ”vi” skulle sticka sockor så att de gamla fossingarna höll sig varma.

Stina hade med stor förvåning lyssnat på Stens utläggning och insett att det nog var dags att lära Sten att sticka själv. Skulle han inte gå med på det så blir det nämligen inga strumpor till de stackars kanadensiska fötterna.

/Akka